gemensamma

Nu sitter jag och väntar och väntar på att Emelie ska komma hit, hon kommer om mindre än en timme nu! Hon är ju faktiskt den första som hälsar på mig här i storstan, och vi ska nog gå ut och käka någon stans, och sen prata massor, har ju så mycket att ta igen även fast vi snackar i telefon så gott som varje dag. Men det blir ju inte samma sak.
Emelie gör mig alltid så himla glad, när jag bodde i Linköping blev det alldeles fel om hon inte var i skolan på några dagar, eller på en helg också för den delen, behöver min dagliga dos av prat med Emelie, för hon gör mig så glad liksom.